0 Läs mer >>
Vissa saker houting me, i morse när jag vaknade kände jag en klump i magen och en obehaglig känsla av att något saknades. Ibland undrar jag vad som krävs för att allt bara ska kännas bra? Varför kan man inte bara lära sig att hantera oro på ett sunt sätt, istället för att vakna som en lite obetydlig mask så sträcker man på ryggen och säger, nej nu nu är det ta mig fan nog och så gör man något åt problemen!?!
 
Jag har inte ens speciellt mycket problem, jag lever lixom i ett sk. I-land där problemen i jämförelse med andra delar av världen är skrattretande, typ, jag vet inte om jag har råd att bo centralt i stockholm, vad ska jag göra med hundarna om jag får ett heltids jobb där jag inte får ha med dem, hur ska framtiden se ut med min pojkvän om han jobbar i köpenhamn osv..!!! Jag önskar de flytta hit lite rastafaraman duds och rökte lite marijuana på gatorna och bara "chill man, its a beutiful day" och bara log. Men nej det lär inte hända i stockholm så jag får väll själv sätta mig någon park och röka på lite och skratta åt mig själv!
 
 
Jag med likhet med lejonet i "The wizard of oz" är ganska mesig!
 
 
 

#16 Att vara rädd

0 Läs mer >>
 
Just nu har jag verkligen inte speciellt bra ekonomi, får min lön på onsdag och måste bara klippa mig IDAG. Jag har gått runt hela dagen och kollat på frisörer som inte har för höga priser som dessutom har lediga tider och hittade slutligen en salong vid drottning g. 
 
Men tänkte delge lite ställen i stockholm som gör billiga klippningar som förmodligen har samma kvalité som vilket annat ställe som helst som jag hittade på nätet!
 
Här är bra hår sallonger som har elevklippningar för 100-200kr
http://www.bjornaxen.se/frisorutbildningar/elevbehandlingar
http://www.svenskafrisorskolan.se/stockholm/elevbehandlingar.php
http://www.styleeducation.se/nya/index.php?option=com_content&view=article&id=69&Itemid=61
 
 
Frisör salonger som tar under 300kr för klippning
http://www.harcenter.nu/main/palme.html
http://www.salongheadzone.se/
 
 

#15 klippa sig

0 Läs mer >>
I ett tumult av känslor sträcker sig syskon relationer djupt in inom oss, det sitter fast med vår identitet, svaghet och styrkor. Alla önskar säkert att de hade syskon och det finns såklart för och nackdelar, MEN oftast är det underbart :)! Många gånger har jag önskat att jag fick ha min mamma för mig själv, jag skulle känna att jag fick vara unik, speciell och mest älskad, slippa den hårda insikten om att man inte är centrum av universum. Ibland känner jag motsatsen, att världen är mina syskon och jag är så nära kärleken jag någonsin kunnat önska och jag är en del av centrum av universum så det handlar mer om en inställning en någon annat kanske?
 
Hur som helst älskar jag mina 3st underbara syskon. Jag har alltid roligt med dem, det är som att tiden står still när vi är i samma rum. Jag hoppas att inget kommer ändra hur nära vi är varandra och jag önskar alla mina syskon välgång och lycka. Jag vill inget mer en att de är lyckliga och jag delger gärna dom misstag jag gått igenom så de inte råkar i samma fälla, även om de på många sätt är mer förnuftiga och harmoniska en vad jag någonsin kommer att bli hoppas jag att jag kan hjlpa dem att må bättre.
 
Min syster är jag i en sorts symbios med, vi har olika energi och styrkor och vi delar gärna med oss av det till varandra. Även om det finns tillfällen då vi isolerar oss bort från varandra brukar vi båda snabbt återgå till att vaz väldigt öppna och stödjande mot varandra. Vi båda är känsliga och är uppmärksamma på världens olika vrår, jag tror ingen kan trösta mig så bra som hon, hon vet exakt vad jag behöver och det är inte bara för att hon känner mig så bra utan det är för att hon till naturen är en omhändertagande och helande person. Hon får lätt männsikor att se det positiva och glädjen istället för det grå och deppiga! Hon älskar att hjälpa andra och brukar se vad som är den bästa lösningen i sammanhang och blir ofta ledare i olika sammanhang även om hon aldrig har haft som intention att leda andra. Men hon göra saker passionerat och det inspirerar andra! Hon kan ibland inte tänka tillräckligt mycket på sig själv eftersom hon gärna glömmer bort sina egna boehov när hon vill hjälpa till och göra världen bättre!
 
Min äldre lillebror älskar trygghet och stabilitet, han gillar att läsa och ha innerliga konversationer, han kan prata om allt och är den bästa lyssnaren, men ofta är han  som en ande som vilar i en kupol av glas och där inne kan ingen nå honom, men rätt som det är försvinner han iväg ut på äventyr och prövar gärna nya saker. Han är modig och står upp för sig själv och vad som är rätt och är i grunden en person som är otroligt rättvis! Han är sansad och har lätt för att tala och skulle förmodligen passa bra in i bilden av en advokat. Han har väldigt stor förståelse för andra männsikor och är den sista för att dömma andra. Han älskar att lära sig nya saker och suger in kunskap som en magnet! Männsikor dras till honom för stöd och han får lätt för att få vänner eftersom han har mycket karisma och utstrålar mycket säkerhet och lugn.
 
Min mindre bror som alltid kommer vara "minst" är som ur en saga, han växlar lätt mellan glädje, ilska, sorg och nyfikenhet. Han har alla känslor nära tillhands och gillar att utmana sin omgivning med dem. Han är stoltare en han kan erkänna och är nog den sista att glömma och förlåta en missunsam eller dålig handling från någon i ahns omgiving. Han tar lätt saker in till sitt hjärta på både gott och ont. Han blir lätt intresserad av sånt som erbjuder honom en utmaning eftersom han gärna vilar på redan utsatta motstånd. Han har lätt för att lära sig och han är öppen för all kunskap. Han är samtidigt väldigt blyg och är rädd att inte vara no.1, jag tror att han fått väldigt mycket kärlek i familjen och utanför känns saker inte lika tryggt och då avaktar han gärna, iaktar och lär. Han kan uppfattas som lite blyg om man itne känner honom, men när man förstår vem han är är han en liten galning som skämtar mycket och ät otroligt social.

#14 Syskonkärlek

0 Läs mer >>
Just nu känner jag ett behov att visa extra mycket omtanke till min morfar, så han inte känner sig bortglömd, om han nu fortfarande spinner runt här på jorden som en sorts ande. Man vet ju aldrig :)
 
 
 
 

#13 Till minne av mor...

0 Läs mer >>
Alltså i natt drömde jag igen, ja så som jag brukar göra varje natt ;). För mig har drömmar alltid haft stor betydelse redan från det att jag var liten och min mamma frågade mig på morgonen vad jag drömt och hon försöka få mig att minnsa, hon var mycket nyfiken och hjälpte mig mer en gärna att tyda dem åt mig, vilket jag är mycket glad och tacksam över nu!
Nu när jag är äldre har drömmarna ett eget språk till mig och jag lever som en annan person på natten, det är vanliga jag sedan är det mitt drömm jag också, så olik känner jag mig på natten och dagen! Ibland är drömmarna konstiga, obehagliga och oförklarligt och ibland aldeles glaklara och tydliga och jag behöver inte nuförtiden någons hjälp för att förstå dem för det mesta. Jag brukar även få sanndrömmar som det kallas till vardags och då drömer jag ofta att någon närstående behöver hjälp eller så är det som ett tecken t.ex. drömmde jag innan min morfar gick bort att min mormor och morfar skulle flytta (Den tanken har då aldrig slagit mig och det har inte funnits i min värld att de överhuvud taget ens skulle det) men eftersom drömmen var så absurd la jag inte mer energi på det, senare på morgonen sa min mamma att morfar hade varit dålig när hon patade i telefonen med honom och han hade då yrat om att han skulle flytta, vilket var helt obegripligt för min mamma och mormor? Tre dagar senare gick han bort.... Ja det är underligt det där, farcinerande och lite kusligt på samma gång!
 
Men tillbaks till drömmen jag hade i natt, efter att jag tänkte igenom drömmen hade jag situationen jag är i ganska klar framför mig, jag måste hitta en tydlig och rak väg i mitt liv, det var min dröms budskap till mig.
 
Jag har pluggat 3år inom datorgrafik och animation men känner inte att utbildningen gett mig så värst mycket tyvärr. Det har inte varit tillräckligt fokuserat och konkret och brist på bra lärare har bara tryck inlärningslusten i botten för min del och många andra som gick i min klass. Som tur är har det gett mig NÅGOT och det är intresset för filmspråket och det visuella. Sen ska jag inte sticka under stolen med att även om utbidlningen haft mycket brister på många plan har den haft sina stunder då jag faktiskt varit inspirerad och pluggat och lärt mig mycket och dessa lärare har jag inte nog med tack till, för det har betytt otroligt mycket och har gort min utbildning värt någonting! Sen har jag blivit så mycket bättre på att rita :) Under dessa 3år har jag läst mycket om anatomi och gått mycket kurser inom conceptart drawing och 2D vilket jag är otroligt glad över :) (Jag ritar varje dag) . Dock är konkurrensen som 2D artist otroligt hög vilket har avskräckt mig från yrket en smula. Men nu när jag har ett deltidsjobb (börjar imorgon) har jag ju faktiskt möjlighet att praktisera som 2D arist på en etablerad film- eller spelstudio!! Nice!
 
 
Men jag har även en del grundliga animations kurser och kan tänka mig praktisera som animatör i 3D.
 
 
Så jag får se vart allt detta kaos leder till sen. Jag funderar också på att vidareutbilda mig mer. Ja då t.ex. http://www.animwork.dk/en/admission_ca.asp , animation Mentor (men den kostar typ 120 000kr att gå), dramatiska intitutet, konstfack eller filmskolan i köpenhamn! Ja finns mcket att välja till, man måste bara ha energi att söka det!
 
 
 
 
 
Bild från hugmyndir.weebly.com....
 
 

#12 En ovis framtid o...

0 Läs mer >>
Vissa människor tycks aldrig växa upp i bemärkelsen att lära sig bli självstädig som idivid och oberoend av andras omdömme välja sin egen väg. Nästan alla verkar vara mer rädda för vad andra tycker om en själv en att svika sina egna drömmar och ideal, om dagens männsikor ens har egna idéal?
 
Det är skrämmand, det är som att samhället är en parasit som dricker livsenergi ur sina medborgare och kräver lydnad med hjälp av rädslor. I tidningar och media kan man nästan utesluta läsa om obehagliga händelser och tråkiga dödsfall. Jag personligen ogillar den typen av energi, destruktiv och har aldrig bett om att få bli matad med så mycket SKIT. Med tanke på att nyheterna vill sälja och inte framföra information är alla nyheter så vinklade och opålitligt. Därför gillar jag tidiningar som vänder sig till eldsjälar, yrkesutövare och livsstilsmagazine. De brukar ha en mer genomgående positiv energi och har högre trovärdighet. 
 
Jag har alltid velat vara ärlig mot mig själv och försöker att se saker objetivt. Man blir lätt så vinklad.
 
 
 
 

#11 rädslan för sanni...

0 Läs mer >>
Jag har haft svårt att vara stabil i mina känslor och många gånger när jag varit i mina mörka svackor har jag tänkt att jag är manodepressiv. Jag strålar och ser allting som solsken ena stunden sen är jag på botten i nästa. På ett sätt är det otrolig påfrestande att slitas upp och känna hur hjärtat gör så smärtsamt ont, men samtidigt ger det mig något när jag trasig men överlevande kommer ut på andra sidan och ser solen gå upp i horisonten.
 
Det kanske är för mitt svängiga humör jag drar mig till naturen och växter, där finns en stabilitet jag aldrig kan uppnå inom mig. Vissa förstår sig inte på naturen och fnyser nästan på näsan åt mig men då kanske man har hittat det lugn inom sig som naturen bär med sig och känner att naturen är ett överflödigt lugn som orsakar någon typ av stress. Eller så är de personerna i ett permanent tillstånd av otillfredställd stress? Man kan ha mängder av teorier ang det så jag orkar inte tänka på det.
 
Men jag är lite av en Ferdinand som bara vill sitta under eken och lukta på blommor.
 
 
 
 

#10 En Ferdinand som ...

0 Läs mer >>

För en vecka sedan tog min morfar den första cellgifts behandlingen och dagen innan det mådde han bra och hade cyklat och tagit en drink med min mormor på verandan. De hade en tradition att varje helg satt de tillsammans ute i solen, rökte en cigarett och tog en drink. Men i söndags hämtade ambulansen honom för han va så dålig, och på sjukhuset konstaterade man att en kraftig lunginflamation hade spridit sig vilket förgiftade honom. Han fick dialys för att rena sitt blod och han fick andingshjälp. På natten åkte jag min mamma och hennes bror tillsammans för att hälsa på honom, vi visste inte om det var allvarligt eller ej men eftersom min mormor som vanligtvis är en mycket lugn person va orolig förstod vi att något var fel.

 

När vi kom in i sjukhuset såg jag min fina älskade morfar ligga på en brits, med masvis med slangar inkopplade till sig. Jag började genast gråga och jag gick fram till honom och tog hans hand! Jag kramade honom och hans hand va helt kall. Han hade haft 40graders feber som de just hade sänkt och dialysen sänkte också värmen i kroppen. Jag såg hur det kom en tår från hans öga och jag förstog att han var rädd där han låg helt utblottad och i handerna på sjukhusets läkare. 

 

Jag satt med hans hand i flera timmar och runt kl 4a gick jag hem, jag hade långt inom mig ändå ett hopp om att allt skulle bli bra och att han skulle klara sig men att gå hem var tungt då jag i bröstet bar den tunga ovisheten.

 

Kl 9 på morgonen eller något sånt så fick jag beskedet att han inte skulle överleva. Det var som att ett hav av sorg stömade inom mig, jag kunde inte förstå, acceptera eller låta det hända, men livet är så och det stannar inte upp för att man ber. På sjukhuset vilade en stor sorg och vetskapen om att min morfar snart inte finns mer tryckte sig in i hjärtat, magen och halsen eller  snarare hela kroppen. Jag grät och grät och grät. Jag har aldrig gråtit så mycket tidigare, det mesta i närheten var när jag i 11års åldern fick veta att min pappa hamnat i fängelset och skulle tillbringa flera år där i ett annat land eller när min styvpappa tvingade mig att sälja min älskade hund när jag var 17år.

I sjukhus sägen låg morfar, som att tiden hade stått still sedan vi lämnat honom, men nu såg allt annorlunda ut, jag såg inte min morfar som låg och kämpade för att bli frisk, jag såg min morfar som redan gått vidare och som visste mer om livets mysterium en oss andra i rummet. Vi tog alla en plats runt honom och vi ville hålla kvar känslan av hans varma mjuka kropp som fortfarande levde. Varjedetalj etsaes in i mitt sinne, hans mjuka vita hår och hans fina ansikts drag. Jag det kändes som mitt hjärta skulle gå i bitar när ja insåg att jag adrig mer kommer få kolla in i hans intensiva blå och trygga ögon. Han va så otroligt snäll och han hade aldrig en ont tanke. Men tiden var inne och sjukhusets personal kopplade dem ur respiratorn och långsamt började han tappa färgen i ansiktet när han hade svårt att syresätta sig själv. Slutligen pep monitorn till och hans hjärta stog still. Allt stog still och morfar skulle aldrig mera finnas till här på jorden och han var oändligt saknad av alla.

 

11.40 var klockslaet då morfar gick bort i måndags den 12 oktober 80år gammal.

 

Jag hoppas du har det bättre där du är nu!

#9 Farväl älskade Mor...

0 Läs mer >>

Ja tanken när man packar, fixar o donar är ju oftast panik, sällan fokuserar jag på hur det kommer vara att packa upp och hur min destination välkomnar mig med ett varmt ljust sken! Just i mitt fall känns det som att mina orkider sitter fast på Gotland och jag är fri! Men kan vara så att jag symboliserar orkidéerna vid mitt sinne eller något annat smärtsamt? Vad vet jag, jag är bara en tjej med för lite att göra och med för mycket stress! Jag önskar nig själv ett dystert lycka till samtidigt som jag vill ta tillbaka det, men det är för sent! Ha en trevlig kväll alla! 

Blommande phalaenopsisar jag älskar högt. Dessa kommer min mormor och morfar ha hemma och hjälpa till att ta hand om!

#8 att försvinna elle...

0 Läs mer >>

Det är få saker som är så enkelt och svårt samtidigt med att sätta upp tydliga mål för sig själv! Jag önskar jag satte upp flera, inte lika stora mål för mig själv istället för ett gigantiskt som innefattar allt så här kommer lite mindre mål jag tänkt på!

- Läs mer böcker( böcker är den kortaste och lättaste vägen till inspiration och få igång flödet inombords )
- Läs också på engelska (vill lära mig engelska bättre )
- Träna mer och gärna börja på yoga (så jag ser mer framåt och inte är fast i gammalt)
- Fortsätta att sjunga i kör även om jag flyttar (älskar att sjunga, det berikar mitt liv)
- Träna med Belle mer och ge henne mer uppskattning så hon blir hel!

Kram på er

Och såklart en liten bild på förvirrade Belle :)

#7 mål

0 Läs mer >>

Jag hade i natt en hemsk dröm om att jag tvingades äta upp min chihuahua! Men när jag vaknade hade en ande gett mig nyckeln till en energi och en insikt om livet! Drömmen va hemsk och jag ville SJÄLVKLART inte äta honom, men anden sa att kött har smak av själen och äter du den glömmer du dina sorger! Jag tyckte ju i drömmen att rått kött smakade konstigt och det var HEMSKT att äta min hund! När jag ätit på min chihuahua ett tag så vågade jag inte äta mer, i rädsla av att han skulle dö för han behövde sina delar för att leva! Men i drömmen va han tvungen att äta tills jag kände smaken av honomför att förstå vad andens budskap var! Efter ett tag kände jag en stark arom som va längst in i köttet som jag aldrig trodde skulle finnas i det råaköttet, sen vaknade jag! Kan inte förklara budskapet i drömmen men jag kände att ag hade en idé inom mig!

#6 the flesh

0 Läs mer >>

Varför har livet inte en manual som beskriver hur man ska bli lycklig? Eller för att göra livet roligare? Det verkar också som att människor försöker skriva böcker för människor i förvirrade mentaltillstånd, kriser och sepratationer av olika slag så varför är det så svårt att just hitta de böckerna som man vill ha?

Men jag tror att mitt i allt det här med självhjälp och bli en bättre människa har man ALLT man behöver inom sig och det är just det som är problematiken, vi lyssnar helt enkelt för lite på den inre rösten och med tiden tynar den bort, som våra fötter som en gång va som extra händer! Vi måste helt enkelt ta bort all distraktion och alla "måsten, krav och påverkningar" från vårat inre och göra en detox på hela vårat inre för att nå fram. För wow helt plötsligt inser man ju vilken inre mental kapasitet man har och hur stark man är. Om vi bara vågar lyssna lite

Kram till er alla!

En bild jag tog på Bergianska i det underbar "Victoria" växthuset. 

 

#5 A moment of change